ÅRET 1805

De båda nya ägarna

Den nye ägaren Lars Fredrik Grubb var född i Strängnäs den 6 juli 1751, och vid den här tid­en så­lun­da 54 år gammal. Han var son till handelsmannen och tillika rådmannen Alexander Grubb och dennes hustru Catharina Odhelia. Lars Fredrik synes ha haft fem syskon, varav fyra var helsyskon.

Lars Fredrik Grubb var gift två gånger, i första äktenskapet föddes sju, i det andra tre barn. Fram till omkring år 1777 bodde han i Strängnäs, men flyttade sedan till Mariefred och bo­satte sig där vid nu­varande Bergsgatan nr l. Under åren 1777 till 1794 var han verksam som stadsläkare i Mariefred; i samband med att han anlitades av de kungliga då dessa vistades på Gripsholm, antog han även ti­teln “HofChirurg”.

I Mariefred blev han stor fastighetsägare, en tid på 1820-talet ägde han 16 fastigheter, till vil­ka även hörde vidsträckta skogsområden utanför staden. Fastighetsbeståndet såldes seder­me­ra. Åren 1802 till 1827 bodde han på Hedlanda gård utanför Mariefred och slutligen på Ma­rie­torp i Åkers socken, där han dog den 28 maj 1833, nära 82 år gammal. Under senare delen av sin levnad synes han ha hu­vud­sakligen försörjt sig på att bränna brännvin för avsalu.

Hur en man som Grubb, som var boende och verksam i Mariefredstrakten, kan ha kommit i kon­takt med Gumerus Lönnberg, förblir oklart.

Grubb hade naturligtvis inte för avsikt att bli bonde på Björnholmen. Han börjar genast se sig om ef­ter köpare, men under tiden får förstås inte jordbruket förfalla. En brukare anställs, han tituleras rät­ta­re, heter Petter Axelsson samt kommer från Funbo i Uppland.

Han gifter sig på Björnholmen den 3 november 1805 med Lisa Österberg. Paret trivs dock tro­ligen inte med skärgårdsförhållandena, utan flyttar efter någon tid. Pastor Strandberg, som för­de hus­för­hörs­längden, tycks ha varit osäker om förhållandena på Björnholmen och därför spar­at övre delen av den sida som lades upp för år 1803 och framåt för att där småningom fö­ra in en bofast ägare. Detta kom dock inte att ske förrän år 1810. Han har även misslynt no­ter­at att Petter Axelssons dräng inte gått till skrift på ett helt år.

Köpare av Björnholmen finner Grubb emellertid i de båda mjölnarna Erik Åkerman och Olof Lars­son Lättström vid Vitså kvarn. Olof Larsson är samme man som deltog i bråket hos Schildt dagen före julafton 1799, och som nu antagit släktnamnet Lättström. Köpesumman är 1950 Rd riksgälds, köpe­brevet upprättas i vittnens närvaro den 19 februari 1806. Omräknat till bancosedlar motsvarar det un­ge­fär 1300 Rd. Med hänsyn till inflationens storlek vid den tidpunkten, innebär det att Grubb i stort sett får igen sina pengar.

Erik Åkerman var född i Västerhaninge år 1743, och vid den här tiden sålunda 63 år gammal. På 1780-talet var han befallningsman vid Näringsberg, där han efterträdde en man vid namn Pehr Ols­son. Denne hade flyttat in från Ösmo 1775 eller 1776 tillsammans med hustrun Carin Ersdotter.

Pehr Olsson och Carin Ersdotter hade gift sig den 13 oktober 1765 och var bosatta vid Bakom i Ös­mo innan de flyttade till Näringsberg. De fick tillsammans flera barn, alla flickor. Så här långt till­baka i tiden är kyrkböckernas uppgifter knapphändiga, och en del förhållanden får byggas på an­ta­ganden och sannolikheter. Den äldsta flickan Anna Catharina Pehrsdotter, upp­ges vara född 1766 el­ler 1767. Nå­gon Anna Catharina med Pehr Olsson och Carin Ers­dotter som föräldrar har dock inte gått att återfinna i Ösmo födelseböcker för dessa år. Hon finns dock med i såväl husförhörslängden för Bakom i Ösmo som för Näringsberg i Väs­terhaninge.

Vid Bakom föddes sedan den 3 mars 1769 dottern Brita och den 23 april 1771 dottern Maria. Ytter­li­ga­re en dotter, Stina, enligt husförhörslängden född 1775 finns med, men har inte kun­nat spåras i nå­gon födelsebok.

Något av de sista åren på 1770-talet synes Pehr Olsson ha dött, och änkan Carin Ersdotter tog där­efter tjänst som deja vid Näringsberg. Vad denna syssla innebär är inte helt entydigt, det kan vara mjölk­ning eller mejeriarbete, men även hushållsarbete. Ordet deja kommer från deg, och har ur­sprung­ligen haft med bakning att göra. Efter några år, den 22 januari 1786, gifte sig Erik Åkerman med änkan som då redan väntade deras barn. Detta blev emellertid dödfött, och därefter fick de inga egna barn. Däre­mot fick Åkerman flera styvdöttrar. Någon formell adop­tion av dessa skedde dock inte, lagstiftning om adoption tillkom först 1917.

Av styvdöttrarna gifte sig Anna Catharina Pehrsdotter den 30 oktober 1791 med Olof Larsson Lätt­ström. Brita Pehrsdotter förblev ogift till sin död.

Maria Pehrsdotter, eller Maja som hon oftast kallades, gifte sig den 17 februari 1795 med slak­tar­ge­sällen Erik Öhman från Ösmo. Öhman övergav slaktaryrket, fick tjänst som fjärd­ings­man och avan­ce­rade med tiden till kronolänsman. Erik Öhman är för övrigt samme man som en gång sändes till Björn­holmen tillsammans med nämndeman Anders Pehrsson för att för­söka häm­ta Gumerus Lönnberg till tinget. Familjen Öhman bodde på olika platser i Ösmo och fick två söner och två döt­trar, båda sö­nerna blev med tiden fjärdingsmän. Vid bostads­läg­en­heten Eriksberg, som Öhman upp­förde åt sig om­kring år 1800, föddes den 3 juli 1803 deras tredje barn dottern Brita Lena, hon kom senare att bo på Björnholmen till sin död.

Stina Pehrsdotter, den yngsta, finns inga uppgifter om. Kanske hon flyttade längre bort än till de när­maste socknarna, eller så dog hon innan hon uppnått vuxen ålder.

År 1794 flyttade Erik Åkerman från Näringsberg till Vitså kvarn som hjälp åt mjölnaren Jo­han Wed­holm. När denne slutade som mjölnare år 1797, övertog Åkerman kvarnarrendet. Kvar­nen äg­des av Bremer på Årsta gård i Österhaninge, Fredrika Bremers fader, och han fram­ställer gär­na rö­rel­sen som obetydlig när den skall redovisas i skattesammanhang. Vatten­tillgången påstås vara då­lig, man kunde bara mala till husbehov en kort tid höst och vår. Trots detta hade en mjölnare kun­nat försörja sig där sedan lång tid tillbaka.

Erik Åkerman (bomärke)

Olof Lättström föddes vid Gryt i Västerhaninge den 16 juli 1765, och han var vid tiden för för­värvet av Björnholmen 41 år gammal. Hans föräldrar hette Lars Olofsson och Maria Ottos­dotter, hans sys­kon hette Lars född 1758 och Maria född 1768.

Fadern dog troligen omkring 1770, änkan och barnen bodde kvar vid Gryt, Maria Ottosdotter levde som änka till 1786, året efter gifter sig den äldste sonen Lars och övertar gården. Båda syskonen Olof och Maria hade då redan flyttat hemifrån, obekant vart.

Samtidigt med att Åkerman övertog kvarnarrendet 1797, flyttade Lättström dit. Han var då se­dan 1791 som tidigare nämnts gift med Anna Catharina Pehrsdotter, Åkermans styvdotter. Inte heller Lätt­ström och hans hustru fick några egna barn. Åkerman och Lättström drev se­dan kvarnrörelsen gemen­samt med hjälp av pigor och drängar, vilka ofta ombyttes.

Köpet av Björnholmen innebar inte någon omedelbar förändring för de nya ägarna. En kopia av 1699 års karta beställs, och den förvaras sedan av Lättström. Jordbruket blev troligen ut­ar­ren­derat, 1806 flyt­tar en fiskare Erik Öberg från Ornö dit med hustru och tre barn samt en åld­rig fader. En dot­ter i familjen föds på Björnholmen på hösten 1806. Samma år kommer ock­så en Petter Hagman med hust­ru och son dit från Håtuna. Även Petter Hagman får en dot­ter, hon föds på juldagen 1806. 1807 kom­mer ytterligare en familj, Jonas Pehrsson med hus­tru inflyt­tan­de från Utö.

Något slag av uppdelning i brukningsenheter mellan Åkerman och Lättström har troligen re­dan nu skett. Tänkbart är att de kan ha delat åkrarna och tagit en halva vardera, sått och skör­dat ge­mensamt ungefär så som seden varit i byarna sedan gamla tider. Som nyblivna skogs­äg­are kan de även skaffa en ny hjulstock till kvarnen i Vitså. Denna hjulstock var tydligen av gott virke, för den gör sedan tjänst i omkring hundra år innan den utbyts.

De omtalade familjerna flyttar dock snart igen. 1808 flyttar Erik Öberg tillbaka till Ornö, Jonas Pehrs­son till Löfhagen och Petter Hagman till Nålsöga. Familjen Hagman tar då med sig Erik Öbergs sist födda dotter. Under år 1809 sköts jordbruket av en man från Väster­ha­ninge som heter Pehr Wester­gren. Han är i 60-årsåldern och har hustru och tonårig son.

Olof Lättström hade nog från början räknat med att bosätta sig på Björnholmen. Först måste dock det bostadshus som brann år 1800 ersättas. År 1810 flyttar han dit, och man kan för­mo­da att den nu­varan­de mangårdsbyggnaden uppförts av Lättström ungefär vid denna tid. Bygg­nadens allmänna ut­seende och planlösning, samt en del inredningsdetaljer pekar mot denna tid­punkt.

Lättström var en duktig och arbetsam man, och jordbruket får troligen en uppryckning under hans tid på Björnholmen. Lättström höll sig med minst en dräng och en piga, oftast flera. En av dessa, Jonas Flod, en man i 55-årsåldern född i Gryt i Östergötlands skärgård, hade del­ta­git i kriget i Fin­land 1808 och blivit krigsfånge i Ryssland. Efter fredsslutet tar han sig över till Sverige och ar­betar sedan som dräng på olika platser i skärgården. Hos Lättström var han åren 1815-1817.