Lättström gör testamente till förmån för Lars Magnus Rundberg

Den här tiden innebar svåra påfrestningar för landet. Finska kriget hade nyss avslutats och Na­pole­on­krigen pågick fortfarande. För befolkningen innebar detta extra skatter och bevill­ning­ar.

När Lättström bott på Björnholmen 2-3 år, insåg han att han trots slit och arbete inte kunde nämn­värt förbättra sin ekonomiska situation. Han hade nämligen ett lån på 500 Rd hos svå­gern sjötulls­vakt­mäs­tar­en Magnus Rundberg på Älvsnabben att tänka på. Rundberg var gift med Lättströms tre år yngre sys­ter Maria. Lånet härrörde troligen från köpet av Björnholmen år 1806, något annat än fastig­hetsköp kan knappast motivera ett så stort lån. Någon avbetal­ning hade hittills inte kunnat gö­ras, möj­ligen ha­de ränta erlagts. För att göra något åt detta över­ens­kommer han med Magnus Rund­berg om att upp­rät­ta ett öppet testamente till förmån för dennes son Lars Mag­nus, som nu är en yng­ling på 15 år.

Den 24 februari 1813 träffas de hos Lättström på Björnholmen, med två tillkallade vittnen, pas­tor Christoffer Strandberg och mjölnarkollegan Söderberg vid Valinge kvarn. Olof Lätt­ström och Anna Catharina Pehrsdotter var nu 48 respektive 47 år gamla, de hade inga bröst­arv­ingar och räknade nog inte heller med att få några. Tidigare, den 20 april 1808, hade ma­kar­na upprättat ett inbördes testa­men­te, som innebar att den efterlevande fick sitta i orubbat bo till sin död. Detta testamente upphä­ves inte, varför Lars Magnus Rundberg får tillträda ar­vet först efter båda makarnas bortgång. All egen­dom, såväl löst som fast ingår, och Anna Cat­ha­ri­nas släktingar utesluts uttryckligen. I gengäld efter­skän­ker Magnus Rundberg skulden på 500 Rd inklusive upplupen ränta. Dessutom intas ett för­behåll, att om testamentet på minsta sätt ändras, eller möjligen kan upphävas vid domstol, får Mag­nus Rund­berg rätt att omedel­bart er­hålla sina 500 Rd med ränta.

Det viktiga dokumentet undertecknas, ”hvarvid likväl Anna Catharina Pehrsdotter såsom ej kunnig i skrifvande ändock hölt i Pennan i alt samtyckte och beviljade alt hvad i Testamentet skrifvet står”. Magnus Rundberg undertecknar ett särskilt tillägg, där han förklarar sig nöjd med överens­kommel­sen, varefter även vittnena skriver sina namn med edlig förpliktelse att allt gått rätt till. Testamentet inläm­nas till häradsrätten, där det registreras.

Sjötullsvaktmästare Magnus Rundberg vid Älvsnabben var vid den här tiden år 1813 en man på 45 år, han var född den 29 december 1768 och alltså ungefär jämngammal med Lätt­ström. Han var se­dan 1796 anställd vid tullverket på ordinarie stat med en årslön på 66 2/3 Rd. 1818 befordrades han till upp­syningsman och pensionerades 1835, då hade han uppnått en årslön på 250 Rd. Enligt sina över­ord­nades bedömning hade han ett jämnt och stadigt lyn­ne, var skick­lig och erfaren i yrket och upp­träd­de på rätt sätt vid förekommande visitationer.

Magnus Rundberg

I tullverkets personalförteckningar förekommer här och var noteringar av social karaktär. Det kan gäl­la dem som hade stor familj och stor försörjningsbörda eller någon som hade problem med sprit­en, inte ovanligt den tiden. Om Magnus Rundberg noteras att han ”förde en an­stän­dig och ärbar lev­nad” samt att han var ”välmående”. Det sista får väl tolkas som att han var frisk och kunde för­sörja sig på sin lön.

Magnus Rundberg var gift två gånger, i första äktenskapet med Lättströms syster Maria Lars­dotter hade han sonen Lars Magnus. Det andra äktenskapet med Maja Carlberg var barnlöst, i stället tog de en fosterdotter Christina Engström, hon gifte sig sedermera med telegrafisten Otto Sundberg vid Älvs­nabben.

Sonen Lars Magnus föddes den 29 september 1798, och 1818 fick han en tjänst som extra vakt­mäs­tare vid sjötullen på Älvsnabben. Någon lön utgick inte, extra personal fick försörja sig själva i vän­tan på ordinarie anställning. För Lars Magnus del är noterat att han var fiskare. Enligt tullverkets perso­nal­stat blev han sedan ”enl. 1826 års Stat Constit. d. 20/3 26”, alltså ordinarie tjänsteman med tjäns­te­titel ”roddarekarl” och en årslön på 133 Rd. Enligt vitsorden är han ”rask och oförtruten, nykter och anständig”. Det framgår också att han är en kunnig sjö­man och lots och att han skriver och räknar bra. Han gifte sig 1822 med Anna Stina Öh­man och tillsammans fick de tre barn, Sofia Christina född den 21 juli 1825, Carl Magnus född den 24 april 1832 och Anders Axel född den 14 januari 1836.

De som var bosatta på Älvsnabben den här tiden var inte i första hand jordbrukare. De hade i stället huvud­sakligen sin utkomst av sjöfarten eller telegrafstationen med fiske som sido­in­komst. Utöver tull­verkets en eller två anställda fanns även en krogrörelse, åtminstone tidvis. Krogen är för övrigt äl­dre än tullstationen och den omtalas redan på 1600-talet. För Rund­bergs del omtalas att han vid sidan av sin tjänst fiskade och arbetade som timmerman.

Tullärendena sköttes av en uppsyningsman och för visitation av fartygen fanns en ”be­sök­are”. Titeln ändrades senare till tullvaktmästare. Några namn på uppsyningsman är kända. I början av 1700-talet hette uppsyningsmannen Anders Frimodig, han är omtalad som den ende på Muskö som fick någon ersättning för de skador som rysshärjningarna åstadkom. Efter pen­sion­eringen bodde han vid Hyttan, hans änka blev hela 106 år gammal. Frimodig efterträddes 1739-1775 av Anders Roos, från 1776 till sin död 1799 tjänstgjorde en man vid namn Bengt Gillbom. Några av ”besökarna” un­der den tiden hette Forsling, Buckhof, far och son, samt Lid­berg. Vid uppsyningsman Gillboms död 1799 tillträdde Erik Hagberg och stannade några år, men sedan övertog Magnus Rundberg tjänsten ensam.