Åkerman gör testamente till förmån för Brita Lena Öhman

Erik Åkerman bor kvar vid Vitså kvarn. År 1801 flyttar den ogifta styvdottern Brita Pehrs­dot­ter dit till sin mor och styvfar, och hon stannar där till sin död år 1807. En dräng, Johan Tor­stens­son Berg, 25 år gammal och född i Ösmo, flyttar in vid Vitså år 1810. Han gifter sig strax efter och stannar till 1816, då han flyttar till Muskö. 1818 återkommer han, och stannar sedan vid Vitså i många år. Åker­mans hustru Carin Ersdotter dör 1820, och därefter får Johan Berg ta över som mjölnare. Åker­man bor sedan kvar som inhyses änkling.

Brita Lena Öhman, dotter till Maja Pehrsdotter och kronolänsman Erik Öhman, och Åker­mans styv­dotterdotter, kommer för en kort tid till Vitså år 1822. Hon är nu 19 år, och gifter sig sam­ma år med Lars Andersson vid Söderby Västerhaninge. Åkerman är nu 80 år, änkling sedan några år, ensam­stå­ende och utan egna barn. Kanske han särskilt fäst sig vid den unga Brita Le­na, eller vad skälet än kan ha varit, år 1823 skriver han ett testamente så att hon skall få över­ta hans del av Björnholmen. Denna utgjorde dock endast 2/3 av 1/8 mtl, dvs. hans gif­to­rätt, resterande 1/3 tillkom hustruns, Ca­rin Ers­dot­ters arvingar, förvärvet av 1/8 mtl Björn­holm­en hade ju skett inom äktenskapet.

Av Carin Ersdotters döttrar och därmed Åkermans styvdöttrar bodde den äldsta Anna Cathar­ina Pehrs­dotter sedan länge på Björnholmen och sedan ett år omgift med Pär Söderholm men utan egna barn.

Testamentet till förmån för Lars Magnus Rundberg kände Åkerman säkert också till. Den and­ra dot­tern Maja Pehrsdotter bodde vid Eriksberg i Ösmo med sin man kronolänsmannen Erik Öh­man och den tredje, Brita Pehrsdotter, var död sedan sex år tillbaka. Något av Majas barn var allt­så när­mast till att bli insatt som förmånstagare. Brita Lena hade dock tre syskon, så i tes­ta­ment­et står där­för ock­så ”ensam och utan intrång af andre mine Arfwingar”.
Testa­mentet upprättades vid Västerhaninge tingshus den 11 oktober 1823, inlämnades vid det på­gå­en­de tinget. Upplästes för tingsmenigheten och infördes i domboken med tillägg att det skall delges de närmaste arvingarna för att ge dem möjlighet att överklaga.
Denna formella procedur var den vanliga på den tiden Vid inträffat dödsfall måste testament­et upp­vi­sas ytterligare en gång på tinget, och ”inom natt och år” skulle klander vara in­läm­na­de, om så inte skedde, gällde testamentets bestämmelser.