|
|
|
Erik Åkerman bor kvar vid Vitså kvarn. År 1801 flyttar den ogifta styvdottern Brita Pehrsdotter dit till sin mor och styvfar, och hon stannar där till sin död år 1807. En dräng, Johan Torstensson Berg, 25 år gammal och född i Ösmo, flyttar in vid Vitså år 1810. Han gifter sig strax efter och stannar till 1816, då han flyttar till Muskö. 1818 återkommer han, och stannar sedan vid Vitså i många år. Åkermans hustru Carin Ersdotter dör 1820, och därefter får Johan Berg ta över som mjölnare. Åkerman bor sedan kvar som inhyses änkling.
Brita Lena Öhman, dotter till Maja Pehrsdotter och kronolänsman Erik Öhman, och Åkermans styvdotterdotter, kommer för en kort tid till Vitså år 1822. Hon är nu 19 år, och gifter sig samma år med Lars Andersson vid Söderby Västerhaninge. Åkerman är nu 80 år, änkling sedan några år, ensamstående och utan egna barn. Kanske han särskilt fäst sig vid den unga Brita Lena, eller vad skälet än kan ha varit, år 1823 skriver han ett testamente så att hon skall få överta hans del av Björnholmen. Denna utgjorde dock endast 2/3 av 1/8 mtl, dvs. hans giftorätt, resterande 1/3 tillkom hustruns, Carin Ersdotters arvingar, förvärvet av 1/8 mtl Björnholmen hade ju skett inom äktenskapet.
Av Carin Ersdotters döttrar och därmed Åkermans styvdöttrar bodde den äldsta Anna Catharina Pehrsdotter sedan länge på Björnholmen och sedan ett år omgift med Pär Söderholm men utan egna barn.
Testamentet till
förmån
för Lars Magnus Rundberg kände Åkerman säkert
också till. Den andra dottern Maja Pehrsdotter bodde
vid Eriksberg i Ösmo med sin man kronolänsmannen Erik
Öhman och den tredje, Brita Pehrsdotter, var död sedan
sex år tillbaka. Något av Majas barn var alltså
närmast till att bli insatt som förmånstagare.
Brita Lena hade dock tre syskon, så i testamentet
står därför också ”ensam och
utan intrång af andre mine Arfwingar”.
Testamentet
upprättades vid Västerhaninge tingshus den 11 oktober 1823,
inlämnades vid det pågående tinget.
Upplästes för tingsmenigheten och infördes i domboken
med tillägg att det skall delges de närmaste arvingarna
för
att ge dem möjlighet att överklaga.
Denna formella
procedur var den vanliga på den tiden Vid inträffat
dödsfall måste testamentet uppvisas
ytterligare en gång på tinget, och ”inom natt och
år” skulle klander vara inlämnade, om
så inte skedde, gällde testamentets bestämmelser.
|
|
|