1820- OCH 1840-TALET

Fjärrstyrning från Älvsnabben

Vid Pär Söderholms avflyttning år 1828 efterträddes han av en annan man, Johan Erik Ed­man. I läng­derna noteras han som brukare, vilket bör indikera att han innehaft gården på ar­ren­de.

Den nye brukaren Erik Edman var född på Dalarö den 25 juli 1786 och tillhörde en släkt av lots­ar. Vid den här tiden år 1828 var han 42 år gammal och gift med Anna Werner, som var 14 år äldre än han själv. Han innehade en tjänst som dykeriuppsyningsman och var bosatt på Jut­holmen. Titeln dy­ke­riuppsyningsman behåller han även i fortsättningen.

Några år efter flyttningen till Björnholmen dör hustrun Anna Werner den 3 november 1831 av vat­tu­sot, 61 år gammal.

Ungefär ett år senare, gifter Edman om sig med änkan Maja Stina Olsdotter. Hon var född på Frins­holmen år 1802, föräldrarna kom ursprungligen från Västerhaninge, men hade flyttat till Muskö 1792. Omkring 1812 eller 1813 flyttar de till V. Vitsgarn, där Maja Stina växer upp. Hon har sedan med vissa avbrott tjänst som piga på olika håll, bl a Rummet, Valinge och Älvs­nabben. År 1830 flyt­tar hon till Sund, och gifter sig där med änklingen Pär Persson. Den­ne dör emellertid redan året därpå 39 år gammal efter endast några månaders äktenskap.

Bröllopet mellan Maja Stina Olsdotter och Erik Edman står på Björnholmen den 18 novem­ber 1832, hon är nu 30 år och han 46. Sonen Jan Olof föds den 5 januari 1833. Edman stannar inte på Björn­holmen i mer än drygt 4 år, 1833 flyttar han med familjen till Mälby, och där föds sonen Carl Erik den 24 mars 1834. Detta år gick en svår koleraepidemi i landet, och Ed­man dör i denna sjuk­dom 48 år gam­mal medan han vistas ute på Huvudskär i oktober 1834. Även Maja Stina dör, men tidpunkt och omständigheter har inte gått att klarlägga.

De små barnen omhändertas på olika sätt, Jan Olof kom till morbrodern Carl Olsson i V. Vits­garn, denne hade utsetts till hans förmyndare. När Carl Olsson flyttar till Sköldsvik år 1837 följ­er Jan med, och där dör han 1839, 6 år gammal.

Den yngre brodern Carl Erik, som bara var 6 månader vid faderns död, omhändertas av sin mos­ter Anna Olsdotter, gift med Olof Nilsson, som tidigare varit dräng vid V. Vitsgarn. Till för­myndare för Carl Erik Edman utsågs morbrodern Carl Olsson och Lars Magnus Rundberg vid Älvsnabben gemen­samt. Förmynderskapet överflyttas sedan år 1841 till Pehr Pehrsson i Sund.

Lars Anderssons korta tid på Björnholmen

Inte heller Lars Andersson kom att vara någon längre tid på Björnholmen. Efter att ha bott där i bara något över två år dör han den 9 april 1831 av ”stark bröstfeber” endast 37 år gam­mal. Den an­giv­na dödsorsaken får väl tolkas som lunginflammation.

Brita Lena var nu vid 29 års ålder änka med 3 minderåriga barn, 8, 6 och 2 år gamla.

Vid Söderby hade Lars Andersson brukat hela familjens del av byn, ett halvt mantal. När han flyttar till Björnholmen övertar hans äldsta bror Anders skötseln. Denne hade under de sista 20 åren bott på annan plats, troligen i Sorunda, men flyttar nu hem till Söderby.

Omkring 10 år senare, år 1840 är förhållandet detta, att Anders Andersson äger ¼ mtl, mo­d­ern Ma­ria Jacobsdotter, som nu är över 80 år gammal och skröplig, äger l/8 mtl och Lars And­ers­sons ar­vin­gar, de tre barnen på Björnholmen, äger återstående 1/8 mtl. Den näst äldste av Lars Anders­sons sys­kon, brodern Olof omtalas inte, antingen har han sålt sin del till de öv­riga eller också har han dött.

Till Brita Lena Öhman på Björnholmen kom under våren 1832 en dräng som hette Jan Henric Sund­berg. Han var född vid St. Ählby i Ösmo den 4 januari 1805 som son till Eric Jansson och Hedvig Bengts­dotter, och var vid den här tiden 27 år gammal. Hösten 1831 hade han kom­mit från Ösmo till Valinge och därifrån till Björnholmen.

Vid fardagen sista veckan i oktober 1832 flyttar han tillbaka till Ösmo men redan om en må­nad åter­vänder han till Björnholmen, och den l december gifter han sig med änkan Brita Lena Öhman. Hon väntar då redan deras första barn.

L. M. Rundberg flyttar till Björnholmen

Sedan Erik Edman flyttat kom ingen ny brukare till Lars Magnus Rundbergs del av Björn­holm­en. Lars Magnus försökte hålla jordbruket i gång med hjälp av drängar och pigor medan han själv var bo­satt på Älvsnabben. Av en slump kom alla drängarna att heta Ersson. Magnus Ersson kom 1833 från Sånö, flyttade 1835 till Ornö, följdes av Olof Ersson som 1837 flyttade till Hammar. Jan An­ders Ers­son kom från Herrstugan och dog på Björnholmen 1840.

Att försöka fjärrstyra ett jordbruk utan att på platsen ha någon som kände ett direkt ansvar kan vålla en del bekymmer, som följande utdrag ur domboken för sommartinget 1833 visar.

”På ansökning der om af Sjötullswaktmästaren Lars Magnus Rundberg och förebragte gil­tige skäl fann Härads Rätten godt att med upplifwande och förnyande af äldre förbud fast­ställa ett förhöjt wi­te af 6 Rd 32 sk Banco, hwartill utom böter efter Lag och skyldighet att ska­dan ersätta en hvar sig hä­danefter förfallen gör, som ofredar ägorna till dett bemälde Rund­berg tillhörige 1/8 Mantal i Frälse­hemmanet Björnholmen på Muskön, det ware sig an­tingen genom Skogshygge, Jagt, Fiske, oloflige wägars tagande öfwer åkrar och ängar samt gärdesgårdars grindars och leds nedbrytande och öpp­neställande så att skada der igenom sker, eller på hvad annat obehörigt sätt som hälst: Dock bör det­ta förbud, såwida det skall för gällande anses och kunna wid förefallande tillfällen tillämpas, en gång hvarje år upläsas i Muskö Församlings kyrka”.

Jan Henric Sundberg, som är närvarande vid tinget, instämmer i detta och begär att det skall gälla även för hans del av Björnholmen.

När drängen Jan Anders Ersson på Björnholmen dör på våren 1840, beslutar Rundberg att flyt­ta dit och själv ta över jordbruket.

Han kände sig dock inte helt kry, och fruktade att kanske inte ha så lång tid kvar att leva. Rätt snart efter flyttningen, den 14 maj upprättar han sitt testamente. En tid därefter, den 27 juli dör han, 41 år gammal. Dödsorsaken anges vara vattusot, troligen led han av dåligt hjärta.

I testamentet föreskriver han att hustrun skall ärva en tredjedel av den lösa och fasta egen­dom­en, res­ten fördelas på barnen. Om denna föreskrift skulle upphävas i domstol, skall hon ändå ha 1100:- Rd, vilket tydligen varit hennes egna pengar, och dessa hade använts för att reglera skulder i sterb­huset efter Anna Catharina Pehrsdotter. Från Pär Söderholm hade inga bidrag lämnats, fast Rund­berg nog ansåg att denne varit närmast att betala. Slutligen före­skriv­er han att om hustrun gifter om sig, får hon bara behålla en tredjedel av lösöret

Bouppteckningen vittnar om ett visst välstånd. Vanligt den här tiden var att samla på silver­sked­ar om man kunde, och här fanns ovanligt många, dessutom flera silverbägare. Bland guld­föremålen märks en kedja värderad till 30 Rd, att jämföra med en häst, som värderades till 20 Rd.

Hushållet var välförsett med kopparkärl inklusive brännvinspanna, likaså med tenn, 15 tenn­tall­rikar med tillhörande skålar och fat.

Jordbruket var den här tiden ännu inte så utvecklat, plog saknas, det fanns bara årder och harv, hö­vagn för sommaren och kälkar och skrinda för vintern. Av kreatur fanns en häst, två kor, en kviga, sex får, sju lamm och tre grisar. Man förstår att fisket haft stor betydelse som bi­inkomst under tiden på Älvs­nabben. Rundberg ägde en bonot och halvparten i två andra not­ar, 15 sköt­ar, 27 nät, tre båtar varav en större med segel samt en färja.

Jan Henric Sundberg och hans barn

På den andra hemmansdelen bor sedan 1832 Jan Henric Sundberg med hustrun Brita Lena. Hen­nes barn med Lars Andersson växer upp och får tidigt söka sig arbete. Sonen Anders flyt­tar till Norrtorp 1837, 14 år gammal. De båda syskonen Lars och Brita lämnar hemmet några år senare

Som tidigare omtalats hade Olof Lättström i sitt äktenskap med Anna Catharina Pehrsdotter för­vär­vat l/8 mtl Björnholmen. Men därutöver hade Anna Catharina också som enskild egen­dom i arv ef­ter sin mor Carin Ersdotter, Erik Åkermans hustru, vid moderns död 1820 erhållit hälften av en tredjedel av 1/8 mtl dvs 1/48 mtl. Den andra hälften av tredjedelen ärvde systern Maja Pehrs­dotter i Ösmo. Då Anna Catharina dör 1828 utan bröstarvingar går arvet till den kvar­levande systern Maja, som däri­ge­nom blir ägare till 1/24 mtl. Då även hon dör 1832 för­delas arvet på hennes barn Per Erik och Lars Olof med 2/120 mtl vardera och på Brita Lena med 1/120 mtl.

Jan Henric och Brita Lena köper nu ut hennes bröder Per Erik och Lars Olof ur Björnholmen för 266 Rd 32 sk. Köpebrevet är daterat den 16 mars 1833 och fastebrev erhålls den 16 juni 1835. På så sätt kom makarna att gemensamt äga 4/120 mtl och Brita Lena ensam 11/120 mtl.

I äktenskapet med Jan Henric Sundberg får Brita Lena 6 barn, Jan Petter född 15 juni 1833, tvil­ling­arna Anna Lena och Maria Sofia födda 23 december 1835, båda dör året därpå, Anna Lena vid 2 och Maria Sofia vid 5 månaders ålder. Den 21 juli 1837 föds Maria Sofia, som se­d­er­mera kom att vara bo­satt på Björnholmen till sin död, och slutligen den 12 juli ytter­lig­are ett par tvil­lingar, Stina Greta och Anna Lena. Man kan här se exempel på det dåtida bruk­et att ge ett yngre barn samma namn som ett äldre syskon som dött vid späd ålder.

På hösten 1844 blir Jan Henric sjuk och förs till sjukhus i Stockholm. Där dör han den 20 ok­to­ber, 39 år gammal. Dödsorsaken anges vara kramp.

Delning av skogsmark

Från 1844 och en tid framåt finns nu på Björnholmen två änkor som hemmansägare, Brita Le­na Öhman med 4 minderåriga barn, Jan 11, Maria 7, och tvillingarna Stina och Anna 5 år, samt Anna Stina Rundberg med 2 barn, Carl Magnus 12 och Anders Axel 8 år. Hennes dotter Sofia Christina, 19 år, flyttar samma år till Nämdö.

Man kan notera att Brita Lena enligt den gamla sedvänjan behöll sitt flicknamn Öhman, me­dan Anna Stina antog makens namn Rundberg, ett bruk som under 1800-talets senare hälft så små­ning­om blev allmänt.

Brita Lena Öhman (bomärke)     Anna Christina Rundberg (bomärke)

Vid storskiftet 1824 gjordes ingen upp­del­ning av skogsmarken. Detta visar sig med tiden va­ra en olägenhet, kanske anledning till osämja.

I januari 1845 tar Anna Stina Rundberg initiativet och ansöker hos Länsstyrelsen om delning av skogsmarken. Lantmätare H. R. Stenberij förordnas att utföra förrättningen, och han an­länd­er till Bjömholmen den 14 maj i blåsigt och regnigt väder.

Förrättningen börjar med att 1699 och 1824 års kartor studeras. Lantmätaren finner då, att den uppdelning av åker och äng som gjordes 1824 inte var särskilt lämplig för en fortsättning med uppdelning även av skogsmarken. Han rekommenderade att i stället göra ett laga skifte som in­nefattar även inägorna, så att dessa kan få en bättre och naturligare anslutning till skogs­skif­tena.

Mot detta protesterar änkorna, dels av hänsyn till den kostnad detta skulle innebära, dels för den stora skiljaktigheten i värde av skogen på olika delar av ön, varför de vill ha en uppdel­ning i flera mindre skiften för att det skall bli så rättvist som möjligt.

De får då veta att detta inte är tillåtet enligt skiftesstadgan. Efter överläggningar sinsemellan enas änkorna om att i så fall bara begära sämjedelning av skogsmarken.

1824 års karta upptar ingen skogsmark, och på 1699 års karta finns inga skiljaktigheter i skog­ens beskaffenhet antydda. En ny karta måste alltså upprättas och Stenberij och en lant­mät­eri­elev påbörjar arbetet omedelbart. Till biträde vid värdering och gradering av marken har de två gode män.

Arbetet tar 8 fulla arbetsdagar och resultatet är kartan som här visas på sidan 66. På kartan står att den är ritad 1844. vilket är felaktigt, rätta årtalet är 1845, detta bestyrks av andra do­ku­ment.

Delägarna granskar nu skiftesbeskrivning och rågångar, varvid Anna Stina Rundberg anser att på östra skogen har skifte A bättre timmerskog än skifte B. På gode männens inrådan märker man på skifte A ut 25 timmerträd, som blivande ägaren till skifte B skall avverka inom 5 år.

De nya rågångarna har på bilden markerats något kraftigare än på originalkartan. Siktlinjer huggs ut och råmärken iordningsställs, några av dem finns kvar än i dag. Östra skogen, mel­lan­skogen och västra skogen är alla delade mitt itu, de sex delarna åsatta beteckning A eller B, val­da så att skifte A skall vara likvärdigt med skifte B.

Till förrättningsprotokollet, skiftesbeskrivningen och kartan är fogat ett avtal ägarna emellan. I avtalet bestäms bl a vad som fortfarande skall vara gemensamt. Dit hör alla holmar, fiske­vat­tnet, källan och vägen dit samt notgården vid Båtsudden. Några hus i Källhagen kommer att ligga på grannens mark, och man bestämmer att någon flyttning av dessa kan markägaren inte påfordra förrän om tre år. Den ved som finns huggen på skogen delar man sinsemellan li­ka. Slutligen förklarar man, att hur än lottningen utfaller, skall man vara nöjd med den del man får.

Lottningen utfaller så att Brita Lena Öhman, ägare av åker och äng littera A, erhöll skogs­mark littera B, och Anna Stina Rundberg, ägare av åker och äng littera B, erhöll skogsmark lit­tera A.

Ägosplittringen var nu så stor, att ett omfattande system av gärdesgårdar behövdes, särskilt som var och en bara kunde låta kreaturen beta på sin egen skog. Man ber därför Stenberij sta­ka ut och mäta alla gärdesgårdar och göra en rättvis fördelning av stängselskyldigheten ägar­na emellan. Detta arbete är klart den 4 juni 1845, och visar en total gärdesgårdslängd på 10.374 alnar, vilket kan uppskattas till något över 5.600 störpar. Båda ägarna svarar för 5.187 alnar vardera, fördelat så att i första hand stänger envar för sin egen åker och äng, och därefter ut­jämnat med andelar rågångsgärdesgård på skogen. Man överenskommer att alla stängsel och grindar skall vara färdiga till den l juli 1846, kostnaden för förrättningen blev 78 Rd 34 sk att delas lika mellan ägarna. I dagens penningvärde motsvaras detta av ungefär 5.000 :-.